William Lind: ”Har för första gången känt att det inte är givet att fortsätta” Nyss fylda 33 år har William Lind börjat fundera på en av de svåraste frågorna i karriären – vad han ska göra när den är över. När förbundskaptenen Kalle Dalin blev sjuk fick du, den äldste av de aktiva löparna på landslagslägret i Spanien, hoppa in och hjälpa juniorerna under första passet. Vad var det som hände? – Jag hade vilodag så det föll sig naturligt. Det är svårt att få vilodagarna att gå, så då hjälpte jag Thierry Gueorgiou med lite förarbete innan de andra anlände. Sedan hoppade jag in och sprang en linje med juniorerna, och diskuterade lite. Thierry hade tidigare skämtat med dig om att du skulle göra detta för att det är ”din framtid”. Varför sa han så? – Jag vet egentligen inte, men jag har ju gått idrottstränarprogrammet i Falun, en treårig högskoleutbildning, och jobbat lite som tränare. Dels i klubben där jag är nu, men även på ett orienteringsgymnasium som fanns i Falun under en kortare period. Så tränarjobbet är någonting jag riktat in mig på. Sedan får vi se vad det blir när karriären är över, men det är absolut en möjlig väg att gå. Du nämnde att du fick diskutera med juniorerna. Gick ni igenom banan efteråt eller? – Vi diskuterade när vi sprang tillsammans. Det var ju ett intropass så vi tittade lite på terrängen. Juniorerna som är med här är ju väldigt kompetenta så det är en angenäm arbetsuppgift att diskutera med dem. Gjorde någon av dem något som blev en aha-upplevelse för dig? – Nja, men jag hade Isac von Krusenstierna i min grupp och märkte att han har väldigt bra koll på det tekniska. Inom vilka områden kände du att du behövde kliva in med din rutin? – De hade klarat det lika bra på egen hand, men det är väl alltid bra att få ytterligare en syn på hur man kan göra. Det handlar egentligen bara om att få igång diskussionen, tror jag. Vad har du för tankar om hur man pedagogiskt uttrycker sig när man pratar orientering? – Jag tror det är viktigt att veta att det finns många olika sätt att lösa samma problem på. Vad som är rätt för mig behöver inte vara rätt för någon annan. Det gäller att utifrån den egna erfarenheten upptäcka vad som är mest optimalt för en själv. Hur kommer det sig att du blev så pass intresserad av ledarskap att du utbildade dig inom det området? – Jag tror att jag egentligen började på programmet för att jag tyckte att det var något jag kunde ha nytta av i min egen elitsatsning. Om man varit en framgångsrik fotbollsspelare brukar ett naturligt karriärsteg vara att man går in som tränare för ett lag. Hur ser du på att ta ett sådant steg inom orienteringen? – Det är såklart betydligt mindre pengar inom orienteringen, men nu är jag tränare litegrann parallellt med min egen satsning. Det fungerar väldigt bra. Sedan är det ganska begränsat med heltidsjobb. Det finns orienteringsgymnasium och några tjänster hos förbundet. Några klubbtränare. Det är en möjlig väg att gå, men jag vet inte alls hur jag vill göra efter karriären. Jag försöker vara här och nu, sedan får man se vad det mynnar ut i. Du ska förhoppningsvis ha många år kvar som aktiv. – Man får väl se. För första gången har jag börjat känna att det inte är helt givet för mig att fortsätta. Tidigare har det varit så himla självklart, efter VM har det bara varit nästa mål som gällt. Så var det för mig fram till världscupavslutningen ifjol. Efter 32 år har jag börjat fundera på min framtida orienteringssatsning. Vad var det som ledde in dig på de här tankarna? – Det var nog många saker. 2017 blev ganska speciellt för mig. Jag och min sambo separerade för drygt ett år sedan och jag har varit borta på läger otroligt mycket. Säkert 270 dagar på olika träningsläger under året. Att det blev lite för mycket, samt att en hel del annat hände i livet, fick mig att åtminstone börja fundera. Sedan tycker jag fortfarande att det här är otroligt kul. Jag älskar det, men samtidigt börjar man inse att det inte är jättemånga år kvar. Det kanske är dags att tänka på framtiden och andra grejer i livet. Det är spännande. Hur långt framöver ser du dig själv som aktiv orienterare? – Nu kör jag mot VM, sedan får jag ta mig en funderare. Det mesta handlar nog om hur det övriga livet gestaltar sig. Det är en svår avvägning. Victor Lundmark Foto: Victor Lundmark.