Kontrollfreaks: Inomhusorientering Foto: Privat. Alfred Liljeström: ”Svårt för hjärnan att leta sig runt i den här labyrinten” Den 26 januari arrangeras Gävle Indoor i Valbacksskolan. Unge banläggaren Alfred Liljeström förklarar utmaningarna med att springa orientering mellan bord och handfat. Vad är inomhusorientering? – Det är, precis som det låter, orientering inomhus. Inomhusorientering arrangeras oftast i skolor och det speciella är att man har flera våningar. På kartan lägger man våningarna bredvid varandra. Våning ett, våning två, våning tre. Ofta finns det avspärrningar för att göra det lite klurigare för löparen och ibland kan det också vara enkelriktade passager. – Det svåra med inomhusorientering är att man måste hålla koll på hur man springer mellan våningarna. Springer man uppför ett trapphus kan man hoppa över hela kartan. Hur upptäckte du den här grenen? – Jag bor i Gävle och orienteringsgymnasiet i Sandviken arrangerade en inomhustävling. Eftersom det ligger nära kändes det roligt att testa. Jag tyckte att det var jätteroligt första gången jag sprang. Det var väldigt svårt. Jag tror att jag var ute i över en och en halv timme. Kan du berätta om dina roller i Gävle Indoor som arrangeras i slutet på januari? – För det första var det jag, Ebba Ottoson och Sara Åbom som gjorde kartan över Vallbacksskolan där vi ska vara. Dessutom är jag banläggare för samtliga banor. Jag är också med och bestämmer över hur tävlingen ska genomföras. Hur kommer det sig att du fick de här rollerna? – Jag har ritat kartor och varit banläggare i några år. Med ett intresse för indoor-orientering med anledning av Viken Indoor och Stockholm Indoor Cup dök chansen upp att vara med och göra den här kartan. Sedan bestämde vi oss för att vi borde försöka göra något med den. Nästa år har vi faktiskt 70-årsjubileum i Gävle OK och då ville vi göra något speciellt, så vi tänkte att vi skulle arrangera en indoor-tävling. Då jag lagt banor och är kartritare sedan tidigare fick jag rollen som banläggare. Hur skulle du beskriva dig själv som banläggare? – Jag vill att det ska finnas många vägval och att det mest självklara inte alltid är det bästa. Jag vill också att mina banor ska ha variation. Med det menar jag att det ska finnas långa och korta sträckor, och svåra och lättare. Något annat som är väldigt viktigt för mig är att banan ska vara publikvänlig. Folk som är där för att springa senare ska kunna se löparna som är ute på banorna, så att man kan heja på sina klubbmedlemmar och bli taggad av att se människor springa hullerombuller i hög fart. Bortsett från det uppenbara, att man är inomhus; vilken är den största skillnaden mellan inomhusorientering och, om uttrycket tillåts, utomhusorientering? – Jag pratade lite om det tidigare. På tävling kan man faktiskt ha fem våningar. Om man springer från den lägsta till den högsta har man ju hoppat över hela kartan och det kan man göra på några sekunder egentligen. Det händer ju aldrig i vanlig orientering. Det är också mycket kortare mellan kontrollerna i inomhusorientering. Det kan finnas sträckor som bara är några meter. Ibland kan det vara att du springer några meter och sedan tar kontrollen. Andra gånger kan du se kontrollen men måste springa genom hela skolan för att komma dit eftersom det finns väggar och avspärrningar. Det finns också särskilda karttecken som man kanske inte brukar hitta på vanliga orienteringskartor. Är det några av dessa inomhuskarttecken du tycker är extra intressanta? – Ja, ett inomhuskarttecken som är väldigt speciellt är såklart trappan. Det är det som gör inomhusorienteringen, om man säger så. Kontrolltecknen är ofta bord, handfat eller toaletter. En toalett som kontrolltecken ser man sällan på vanlig orientering. Vilka är nycklarna till att bli en riktigt bra indoor-löpare? – Jag tror det är viktigt att springa snabbt dit man ska och sedan ta det väldigt lugnt. Verkligen kolla vilken väg man ska springa och att den vägen är den bästa. Sedan springer man på med allt man har igen. Att skifta mellan de två, att springa allt man har och sedan ta det lugnt och metodiskt, är svårt men samtidigt det som gör en person till en bra inomhusorienterare. Vad tror du är den vanligaste fördomen om inomhusorienteringen? – Vissa tror nog att inomhusorientering är väldigt enkelt. Att man bara springer runt på en våning. Går och joggar runt. Men så är det ju faktiskt inte. Det är väldigt svårt för hjärnan att leta sig runt i den här labyrinten. Varför ska man åka till Gävle och prova den här sporten i slutet på januari? – Jag som banläggare har sett till att det finns väldigt många olika vägval. Det finns lätta och svåra sträckor. Korta och längre. Vi kommer ha en varvning och förhoppningsvis även en live-kamera ute på skolan. Den ska visa vad som är speciellt med den specifika skolan. Byggnaden har en spiraltrappa som går från den lägsta till den högsta våningen – och sitter på skolans utsida. Vi kommer göra vårt bästa för att ordna en så bra tävling som möjligt. Att alla ska komma dit med ett glatt humör och lämna med ett lika glatt humör. Victor Lundmark